Lesezeit: 3 Minuten

Den europeiska kemikalieförordningen REACH, som under numreringen (EG) Nr. 1907 / 2006 trädde i kraft år 2007, standardiserar kemikalielagstiftningen i Europa och fungerar samtidigt som en kunskapsdatabas över de faror och risker som kan uppstå i användningen av olika kemikalier. REACH är en förkortning av “Regulation concerning the registration (registrering), evaluation (utvärdering), authorisation (tillstånd) and restriction (begränsningar) of chemicals”. Kemikalier, ämnen och blandningar av ämnen utan en giltig REACH-registrering får varken tillverkas, importeras eller köpas in i den Europeiska Unionen.

Om ämnen klassificeras som mycket farliga föreskriver REACH-förordningen strikta regler. I dessa fall måste antingen ett specialtillstånd för tillverkning eller användning beviljas, eller också måste hanteringen av ämnena adekvat begränsas.

Kemikalier som inger mycket stora betänkligheter, och som måste utvärderas och registreras genom REACH-förfaranden, är:

  • Cancerframkallande ämnen
  • Mutagena ämnen
  • Reproduktionsstörande ämnen
  • Ämnen som inte kan brytas ned i naturen, som ackumuleras hos människor och djur och som är giftiga
  • Ämnen som inte kan brytas ner i naturen, som ackumuleras hos människor och djur och som förmodligen, men ännu inte bevisligen, är giftiga
  • Ämnen som har en liknande farlig effekt (till exempel genom endokrinstörande egenskaper)

Bestämmelser i REACH-förordningen – skyldigheter för tillverkare

Innan REACH-förordningen trädde i kraft var det de behöriga myndigheternas uppgift (exempelvis Kemikalieinspektionen i Sverige) att granska kemikalier, ämnen och blandningar av ämnen, samt att registrera och att kontrollera säkerheten i hanteringen av farliga ämnen och kemikalierna. Härigenom uppstod ofta informations- och säkerhetsbrister, samt långa och besvärliga processer. Under REACH-förordningen måste riskbedömningen nu göras av tillverkarna.

Så snart de berörda kemikalierna tillverkas eller importeras i en mängd som överskriver 1 ton per år måste de, tillsammans med tillverkarens riskbedömning, lämnas in för utvärdering och registrering hos den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) i Helsingfors. Principiellt gäller REACH-förordningen för samtliga kemiska ämnen som tillverkas eller används inom EU – även för ämnen i blandningar eller kemiska produkter. Undantagna är en del återvinnings- och mellanprodukter samt läkemedel och polymer.

Principiellt gäller här: “inga uppgifter – ingen marknad“. Det betyder att REACH-förordningen föreskriver ett generellt användningsförbud för icke registrerade kemikalier. Tillverkaren eller användaren måste bevisa för ECHA att denne känner till riskerna med kemikalierna och kan hantera dem på ett lämpligt sätt, samt att nyttan överväger den givna risken. Därefter klassificeras och märks kemikalierna av ECHA. Därvid gäller CLP-förordningen (EG) nr 1272 / 2008 som trädde i kraft 2009.

Registrerings- och utvärderingsförfarande i REACH-förordningen

Beroende på hur farligt ett ämne är, och i vilken mängd det används, gäller olika tidsfrister för registreringen. Den senaste registreringsperioden avslutades den 1 juni 2018. För ämnen i produkter gäller separata regler.

För att utvärdera ämnena föreskriver REACH-förordningen två olika utvärderingsförfaranden – dossier- och ämnesutvärderingen:

  • Dossierutvärdering: här bedömer ECHA huruvida kritiska kemikalier överensstämmer med REACH-förordningen på grundval av det inlämnade underlaget. Om tillverkarens försäkran om överensstämmelse med REACH är bristfällig kan dossierutvärderingen även baseras på testförslag.
  • Ämnesutvärdering: detta förfarande involverar enskilda EU-medlemsländer och baseras på befintliga uppgifter om ett ämne, för att därigenom kunna utvärdera möjliga risker. Om uppgiftsläget är bristfälligt kan medlemsländer i efterhand begära utebliven information.

Om en kemikalie eller en blandning av ämnen inte erhåller ett REACH-certifikat efter utvärderingsförfarandet blir den föremål för begränsningar och är därmed inte längre tillåten. Ett känt exempel är tungmetallen bly. Kemikalier som är föremål för begränsningar listas i REACH-förordningens bilaga XVII.

I tillägg till bilaga XVII finns i REACH-förordningen också en kandidatförteckning över ämnen som inger mycket stora betänkligheter. Fram till år 2020 ska alla ämnen som fortsättningsvis får tillverkas, bearbetas eller säljas, men som på grund av REACH-utvärderingskriterierna bedöms som kritiska, uppföras på denna lista. Vartannat år väljs ämnen från kandidatförteckningen ut och tas upp i bilagan XIV i REACH-förordningen över ämnen som kräver tillstånd. Därefter får dessa ämnen inte användas utan tillstånd.

Enligt artikel 33 i REACH-förordningen måste tillverkare oombett informera sina kunder samt företagskunder om deras produkter innehåller ett ämne på kandidatförteckningen i en koncentration på 0,1 viktprocent. För privatkonsumenter föreskrivs en informationsplikt inom 45 dagar efter förfrågan.

Vilket syfte tjänar REACH-förordningen? 

Det finns flera goda anledningar till att den europeiska kemikalieförordningen REACH införts:

  • REACH-förordningen ska i första hand skydda hälsan hos människor, djur och natur, både på kort och på lång sikt. I detta syfte ska kemikalier som medför en oacceptabel fara inte längre finnas i omlopp om möjligt och ska ersättas med mindre riskfyllda ämnen.
  • Samtidigt ska konkurrenskraften inom den kemiska industrin gynnas med REACH-förordningen.
  • REACH ska dessutom främja alternativa metoder i utredningen av ämnen med skadlig verkan, för att på så sätt minska djurförsök.
  • REACH-förordningen tjänar till att standardisera den tidigare kemikalielagstiftningen och möjliggör en mer ändamålsenlig ansvarsfördelning. Inte minst säkerställer den Europeiska kemikalieförordningen att kommunikationen i distributionskedjan förbättras, samt en enhetlig riskbedömningen för alla inblandade aktörer.

Observera: De bestämmelser som nämns ovan utgör endast ett urval av de viktigaste lagkraven. För mer detaljerad information hänvisar vi till de organisationer och direktiv som anges i förteckningen. Om du är osäker, rådfråga experter eller kontakta de relevanta tillsynsmyndigheterna.

Bildkälla:
© gettyimages.de –
andresr